It Hurts...
Jag kan inte förklara med ord, Jag kan inte skriva blogg, Jag kan inte le & verkligen känna att jag menar det. Jag flyr från verkligheten, jag behöver hjälp. Smärtan är oändlig och den kommer djup in på som en parasit. Inget fungerar som det ska. Jag kan inte ge kärlek eller uppmerksamhet till någon annan. Just nu är jag självisk, det är min period, det är min tur att bara få tänka på mig själv och skita i andra, att bara få vara.
Jag flyr från verkligheten, jag vet det. Det är inte rätt väg eller rätt sätt jag bara gör allt utan att tänka till. Men verkligheten kommer att komma ifatt mig, det vet jag. Den dagen den sorgen. Jag känner mig tom, otillräcklig, Ut brän, trött på allt, slut och frustrerad, jag kan inte gör något. Det tär på mig. Mina tankar är så långt bort, dom är inte mänskliga dom finns inte längre kvar på jorden. Jag är rädd, vet inte hur jag ska bära mig åt , hur gör man, finns det någon manual?!
Det gör ont att inte få se dig le igen. Det gör ont att veta att jag aldrig mer får höra din röst. Det gör så fruktansärt ont i hela mig & jag vet inte vart jag ska ta mig till. Underbaraste du-du-du! Guds änglar har nu kommit för att hämta dig & läma mig kvar här ensam, det är orättvist. Livet är inte rättvist, jag vet. men det är för orättvist. Jag dör.
Jag har inte varit mig själv, ni som vait med mig dom senste veckorna, ni vet. Kan inte visa kärlek på samma sätt, inte ens till dom jag älskar, förlåt men jag måste få gå igenom det jag gör i min egna takt, det måste få ta tid. Och det kommer att ta tid. Jag finns här men mina tankar är så långt borta. Du kommer alltid att finnas hos mig, jag har alla minnen. Dom små små minnena har jag plockat fram, när vi ler tillsammans.
Min familj är det finaste jag har kvar nu. Ni äger mitt hjärta, ni är mitt allt, tack för att ni finns, tack<3!!
Jag har många kompisar, men få vänner som man kan räkna med. Jag vet precis vilka jag har till 100% och vilka som bryr sig på riktigt, Och tack för alla fina ord, tack. Ni är den familj jag valt!
Det finns inte ett endaste ord som inte stämmer in på mig som hon sjunger i låten. Det är så på pricken likt situationen och hur jag känner just nu, så likt att det skulle kunna vart jag som skrivit den ( om ja nu ens hade haft en sådan talang, men det har jag icke).
And it's so hard to say goodbye
When it comes to this :'(
ska du ta bort din blogg eller?
tjejen! vi känner inte varandra men vi bor i samma stad och är jämngamla. men det här inlägget berörde mig verkligen. jag har förstås vetat vad som är på gång eftersom jag läser din mammas blogg men att höra det såhär från dig .. frustrationen, smärtan, det ofattbara. ingen ska behöva utstå något sådant! fortsätt ta stöd i din familj som verkar helt underbar, sörj och våga tro att livet fortsätter. för det gör det! sköt om dig!
Tänker på dig, Binta.
jag beklagar sorgen binta du måste ha det riktigt svårt just nu men ge inte upp allt komemr bli bra en dag.
Att förlora någon man älskar, någon som står en nära är hårt. Något som är orättvist att få uppleva vid din ålder har hänt dej. Du har rätt att känna det du känner på det sätt du väljer att göra det.
Jag känner absolut inte dej, utan har bara läst om dig ibland på din mammas blogg...
Du verkar vara en tjej som lever livet, nu har tyvärr livet slocknat för en del av dej...
Men låt ditt liv lysa vidare, sen när du orkar., det är förmodligen den bästa gåva du kan ge ängeln däruppe.
Ta din tid att gå vidare i livet och leva det!
Kram
beklagar sorgen..förlåt om jag frågar men vem är det som har avlidit?
Det är svårt att trösta eller säga de "rätta sakerna".
Men detta vill jag att du ska läsa, eftersom det brukar ge mig tröst i sorg:
Fotspår
En natt drömde jag att jag gick på stranden tillsammans med vår Herre. Det passerade bilder ur mitt liv. För varje scen ur mitt liv såg jag två par fotspår i sanden; ett par var mina och den andres var vår Herre´s.
Då de sista bilderna ur mitt liv passerade såg jag tillbaka på fotspåren. Jag lade då märke till att flera gånger under livets lopp var det bara ett par fotspår. Det var i de perioder då livet varit som hårdast och svårast mot mig.
Det plågade mig verkligen och jag frågade Herren;”Herre, du lovade att om jag bestämde mig för att följa dig, då skulle du gå med mig hela vägen. Men jag har lagt märke till att under livets svåraste perioder, så ser jag bara spåren av ett par fötter. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag behövde dig som mest.”
Herren svarade; “Mitt barn, jag älskar dig och jag har aldrig och ska aldrig överge dig. Då du led och hade det som svårast, när du bara ser avtrycken av ett par fötter, det var under de tider då jag bar dig.” Tack Herre.
Och även detta:
Allt har sin tid.
Det finns en tid för allt som sker;
En tid för födsel, en tid för död,
En tid att plantera, en tid att rycka upp,
En tid att dräpa, en tid att läka,
En tid att riva ner, en tid att bygga upp,
En tid att gråta, en tid att le,
En tid att sörja, en tid att dansa,
En tid att kasta sten, en tid att samla stenar,
En tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
En tid att skaffa, en tid att mista,
En tid att spara, en tid att kasta,
En tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
En tid att tiga, en tid att tala,
En tid att älska, en tid att hata,
En tid för krig, en tid för fred
Allt har sin tid
Text hämtad från Bibeln, Predikan kap:3.
Jag älskar dig oändligt mycket!!
fint skrivet binta. <3
åh gud, är det din pojkvän som dött!? eller vem är det honey?
bless
jag beklagar din sorg, det gör ont i mig att läsa om din smärta.. jag brukar läsa din mammas blogg, du verkar ha en jätte fin mamma. Hoppas ni mår bättre snart
Mina varmaste tankar går till dig Binta.
Jag vet att vi inte känner varandra, men jag har ju läst din mammas blogg i flera år nu...
Det gör så ont i mig när jag läser om er sorg, och framförallt din sorg. Din pappa verkar ha varit en jättefin människa. Vilken tur du har som har fått ha honom hos dig!Det är inte många döttrar förunnat.
Kram
Denna dikt vännen har fått mig att tänka på allt de jobbiga personen har haft.. vill att du ska veta att ja tänker på dej varje dag! De är bara att höra av dig nån dag!!!
Till denna jord du kom som en ängel, från denna jord du flyger iväg som en fågel till det blå…..du är nu fri…fri som en fågel i det blå…
Du slipper dina slangar och allt sånt nu….du slipper din plågsamma sjukdom…
Ditt liv här på jorden är över nu…..men jag kommer alltid att minnas alla stunder jag har haft med dej……den som gjorde att jag hade roligt när jag var liten det var du!
Det var du som gjorde grejer med mej, det var du som lärde mej saker….
Dom roligaste och bästa stunderna som jag har haft i mitt liv är med dej….
Du blev erbjuden vingar för att komma till en bättre plats utan din eviga smärta…du tog dom…
Jag är så glad att jag har haft en person som dej…Jag är så glad att jag fick lära känna dej…
Vi ses nog igen du och ja…jag hoppas att jag hittar till dej…men om jag inte hittar hjälper du då mej?
Jag vill att du ska finnas kvar här med mej….
Det känns otryggt att inte veta vart du är nu…men du har det nog bra…det vill jag tro..
Förut kunde jag ringa och prata med dej….nu är det inte lika lätt….jag kommer aldrig mer att få höra din röst…..
Alla barn borde ha en person som dej….du var en pappa och en farfar för mej…men endå var du nog mest pappa….
Du ska veta att älskar dej av hela mitt hjärta….jag kommer aldrig, aldrig att glömma dej….
Kanske ses vi igen….du och jag min bästa vän!
