Tonårsdotter

Jag kan inte förklara med ord, Jag kan inte skriva blogg, Jag kan inte le & verkligen känna att jag menar det. Jag flyr från verkligheten, jag behöver hjälp. Smärtan är oändlig och den kommer djup in på som en parasit. Inget fungerar som det ska. Jag kan inte ge kärlek eller uppmerksamhet till någon annan. Just nu är jag självisk, det är min period, det är min tur att bara få tänka på mig själv och skita i andra, att bara få vara. 

Jag flyr från verkligheten, jag vet det. Det är inte rätt väg eller rätt sätt jag bara gör allt utan att tänka till. Men verkligheten kommer att komma ifatt mig, det vet jag. Den dagen den sorgen. Jag känner mig tom, otillräcklig, Ut brän, trött på allt, slut och frustrerad, jag kan inte gör något. Det tär på mig. Mina tankar är så långt bort, dom är inte mänskliga dom finns inte längre kvar på jorden. Jag är rädd, vet inte hur jag ska bära mig åt , hur gör man, finns det någon manual?!

Det gör ont att inte få se dig le igen. Det gör ont att veta att jag aldrig mer får höra din röst. Det gör så fruktansärt ont i hela mig & jag vet inte vart jag ska ta mig till. Underbaraste du-du-du! Guds änglar har nu kommit för att hämta dig & läma mig kvar här ensam, det är orättvist. Livet är inte rättvist, jag vet. men det är för orättvist. Jag dör.

Jag har inte varit mig själv, ni som vait med mig dom senste veckorna, ni vet. Kan inte visa kärlek på samma sätt, inte ens till dom jag älskar, förlåt men jag måste få gå igenom det jag gör i min egna takt, det måste få ta tid. Och det kommer att ta tid. Jag finns här men mina tankar är så långt borta. Du kommer alltid att finnas hos mig, jag har alla minnen. Dom små små minnena har jag plockat fram, när vi ler tillsammans.

Min familj är det finaste jag har kvar nu. Ni äger mitt hjärta, ni är mitt allt, tack för att ni finns, tack<3!!

Jag har många kompisar, men få vänner som man kan räkna med. Jag vet precis vilka jag har till 100% och vilka som bryr sig på riktigt, Och tack för alla fina ord, tack. Ni är den familj jag valt!

Det finns inte ett endaste ord som inte stämmer in på mig som hon sjunger i låten. Det är så på pricken likt situationen och hur jag känner just nu, så likt att det skulle kunna vart jag som skrivit den ( om ja nu ens hade haft en sådan talang, men det har jag icke).

And it's so hard to say goodbye
When it comes to this :'(