Tonårsdotter

Jag har suttit och funderat en hel del på liv och död den senaste tiden och det känns som att det är så många som bara dör och dör runt om kring, men värst var ändå år 2008 ( för mig) för då var det ändå några stycken nära som gick bort och folk som hade påverkat mig en hel del och som på något sätt alltid funnits där som gick bort, usch det var jobbigt. För helt plötsligt så var dom bara borta!

Jag har i alla fall tänk på väldigt unga människor som dör (-20) och mina tankar var, att först och främst så har dom inte hunnit leva någonting eller kanske gjort det dom velat också vidare så det är ju väldigt synd att dö tidigt, men så tillbaka till mig. Om jag nu skulle dö (asta fulah, ta i trä) så skulle jag ändå på något sätt ha känt att jag har gjort det jag velat (okej inte ALLT, inte barn osv…) men ni förstår vad jag menar. Jag skulle kunna sitta och titta ner och säga : det var jävligt synd för jag hade velat göra mer, men jag känner faktiskt att jag har levt i hela mitt liv.

Det jag menar är att jag inte bara har låtit mig finnas där utan jag har gjort något utav allt. Jag har velat leva det liv som jag velat, gjort det jag velat, och jag har gjort någonting utav mitt liv. Jag satt inte bara hemma vid datan liksom. Många unga människor ( i min ålder) tror jag går och väntar på att något ska hända istället för att ta tag i det själva, eller jag tror förresten inte detta utan jag VET det! Hur många gånger har ni inte hört er kompis säga ”det händer ingenting, fett tråkig kväll”. Istället för att vänta på att andra ska göra något ( vilket inte kommer att ske) så kan ju du ta tag i det och hitta på något roligt. Många ungdomar går till skolan sedan så går dom hem, till pojkvän, stan eller what ever och när dom sedan ska sova så känner dom att dom absolut inte gjort någonting och att dagen innan var precis som den idag och att morgon dagen kommer att vara identisk med dom två tidigare dagarna.

Är det inte tråkigt att leva så? Jo det tycker jag i alla fall. Därför har jag valt att inte vara eller bli en sådan människa. Vill jag bli något inom dansen så kan jag ju inte sitta och vänta på att någon ska ”upptäcka mig” utan jag måste ta tag i det själv och marknadsföra mig… sen om någon nu skulle ”upptäcka mig” så är ju inte det heller så jävla fel. Men killar och tjejer som läser min blogg ( vet att många e minus 20) tänk på det jag sagt och följ era drömmar, jag menar verkligen det och säger det inte för att det ska låta fint och ”poetiskt”. Det som också är väldigt viktigt är att JAG har levt mitt liv eftersom att det är jag som ska dö min egen död och ingen annan, vilket betyder att jag inte låtit folk bestämma över mig om jag inte velat göra någonting. Föräldrar har alltid rätt att bestämma tills man fyller 18 (enligt dom är det så länge man bor under deras tak) men känner du för att följa din dröm så tycker jag att föräldrarna ska stötta en till max och finnas där, annars spricker det i bjälkarna!

Mamma har alltid, alltid funnits där för mig och stöttat mig till 100% i dansen (och faktiskt allt annat jag velat göra med, tack o lov, hon e bäst), jag fick till och med uppträda på hennes bröllop med Mathilde ( och vi var typ 13 och dansade som idioter - haha) Nu är det självklart hon som får mitt gästband till Urf (även fast hon köpt biljett själv) som jag fick och hon ska med backstadge och filma och så på reggaefestivalen. Min mamma är verkligen Bäst!!!

Bless N Love

Mamma & Jag =)

Mamma och Jag =)

Mamma =)

hahahaha =)